Efter en veckas reflektion om vad som hänt så inser jag att 1:a veckan skall kallas ångerveckan! Ingen stans på nätet, eller i den informationen som jag fått från läkare, sjukgymnaster eller de broschyrer jag fått har det framgått vilket helvete 1:a veckan är. Det fanns tillfällen som jag gärna hade bytt tillbaka min gamla smärta, den kunde jag hantera. Nu är det vecka 2, nu fokuserar jag på att bli starkare i benet och att jag skall orka gå lite längre sträckor ute på grusvägarna kombinerat med sprintloppen inne. Smärtan börjar bli hanterbar och kommer nu att ignoreras! Gick 700 m på mitt träningspass ute idag! Nu är det nära det jag klarade att gå innan operationen. Jag testade utan krycka igen idag, samma resultat som i går. Kontoret tror fortfarande att det gör ont när jag går och haltar samma gångstil som innan operationen. Med kryckor helt perfekt.